Sjuk och hängig

Standard

Hatar det här! Men jag har gått och blivit sjuk. Inte så farligt som efter Kent-konserten. Men i morse orkade jag verkligen inte gå upp ur sängen. Kanske berodde det på att jag kände mig förkyld och febrig eller så kanske det berodde på att det är en måndag och för att regnade ute och för att jag inte orkade med att simma på idrotten idag… Borde egentligen ha pluggat idag, men jag ORKAR INTE. Gaaah, jag vill ha lov eller jag vill bli vuxen och skaffa ett jobb där man bara behöver prestera på arbetstid…

Just nu är man ju i gränslandet mellan att vara vuxen och barn dvs ungdom. Man får nästan göra allt som vuxna har tillgång till, men ändå inte. Jag kan inte gå ut på krogen och jag kan inte ha swedbank’s app. (Haha!) Nu är det ju dock bara några ynka månader tills jag fyller 18. Det ser jag verkligen fram emot!


En bild på mig när livet inte var så grått och trist.

Och alla mina tankar kretsar om, kring dyra saker

Standard

Har tänkt rätt mycket på det här om hur vi i västvärlden hela tiden vill ha nya saker.

Vi vill ha nya mobiler, datorer, skor, kläder osv. När vi väl införskaffat oss det vi ville ha, blir vi nöjda för ett tag och sedan sätter suget igång igen. Då vill vi ha något nytt och vi strävar hela tiden efter att hitta något att vilja ha, men egentligen så handlar det inte om det.

Människor vill ju ha kärlek och gemenskap, inte prylar. Det är så synd bara att samhället har format oss av att hela tiden vilja konsumera. När det egentligen är så mycket trevligare att sitta i en park med en vän eller ta en promenad i skogen med mormor och leta efter blåbär, än att sitta i ett hörn med sin mobil i svin-dyra kläder (då det egentligen är märket man betalar för och inte kvalitén) och bara se reklam på sin plattskärms-tv…

Jag vet i alla fall vad jag föredrar!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

All we need is love, eller hur var det?