Månadsarkiv: september 2012

The day I brought my palladium

Standard


Mina fina palladium-skor är ju inte sådär fina längre som de en gång var. Har ju verkligen använt dem flitigt, men speciellt förstörda blev de, när regnet på Kent-konserten bildade en gyttja och där stod man. Haha! Fast det gör faktiskt ingenting, jag ser det som ett fint minne istället! 🙂

Och alla mina tankar kretsar om, kring dyra saker

Standard

Har tänkt rätt mycket på det här om hur vi i västvärlden hela tiden vill ha nya saker.

Vi vill ha nya mobiler, datorer, skor, kläder osv. När vi väl införskaffat oss det vi ville ha, blir vi nöjda för ett tag och sedan sätter suget igång igen. Då vill vi ha något nytt och vi strävar hela tiden efter att hitta något att vilja ha, men egentligen så handlar det inte om det.

Människor vill ju ha kärlek och gemenskap, inte prylar. Det är så synd bara att samhället har format oss av att hela tiden vilja konsumera. När det egentligen är så mycket trevligare att sitta i en park med en vän eller ta en promenad i skogen med mormor och leta efter blåbär, än att sitta i ett hörn med sin mobil i svin-dyra kläder (då det egentligen är märket man betalar för och inte kvalitén) och bara se reklam på sin plattskärms-tv…

Jag vet i alla fall vad jag föredrar!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

All we need is love, eller hur var det?